Blogg

Vi ser dem inte – men de finns överallt

28 okt. 2025

Det finns kvinnor som går förbi oss varje dag utan att vi ser dem. De sitter på bussen med blicken fäst i marken. De står i kön i affärerna med långärmat trots sommarvärmen. De skrattar när någon frågar hur det är – men skrattet är tunt, nästan ömtåligt. De är utsatta, men de bär sin tystnad som en rustning.

Vi pratar ofta om jämställdhet i Sverige som något självklart, nästan vunnet. Vi har lagar, myndigheter, kampanjer och hashtaggar. Men bakom siffrorna finns verkliga liv – liv som präglas av rädsla, skuld och skam. Kvinnor som inte vet om de vågar gå hem. Kvinnor som inte får ha pengar, vänner eller en egen telefon. Kvinnor som tror att det är deras eget fel.

Det handlar inte bara om fysiskt våld. Det kan vara kontroll, förnedring, hot, ekonomiskt beroende – allt det där som sakta bryter ner en människa inifrån. Många av dem skulle aldrig kalla sig själva ”misshandlade”. De säger bara: ”Han blir arg ibland.”

Och vi andra? Vi vill tro att vi skulle märka något. Att vi skulle ingripa. Men verkligheten är ofta mer obekväm än så. Det är lättare att titta bort, att tänka: ”Det där är deras problem.” Men varje gång vi gör det väljer vi tystnaden – och tystnaden är förövarens bästa vän.

Att hjälpa behöver inte alltid betyda att man stormar in och räddar någon. Ibland handlar det om att fråga två gånger: ”Hur mår du egentligen?” Att lyssna utan att döma. Att visa att det finns en väg ut – även om den känns oändligt lång.

För varje kvinna som reser sig ur ett destruktivt förhållande finns en historia av mod. Ett mod som börjar i det tysta, mitt i skammen, mitt i rädslan. Och det modet är större än någon lagtext, någon debattartikel eller kampanjfilm.

Vi får inte sluta se dem. För de finns där – överallt omkring oss.
Och ibland behöver de bara en enda människa som vågar se.

B K R O COSMEA

I en tid som blivit kallare

28 okt. 2025

Vi lever i en tid som känns alltmer osäker. En tid där tryggheten, som en gång var självklar, sakta glider oss ur händerna. Det är som om världen blivit lite hårdare, lite kallare. Ord används som vapen, tilliten mellan människor urholkas, och de som redan har det svårt hamnar ännu längre bort i mörkret.

För de mest utsatta – kvinnor, barn, äldre, de som kämpar i tystnad – har den här kylan ett särskilt pris. När samhället hårdnar är det de svagaste som först känner kylan mot huden. Kvinnor som lever i våld, barn som växer upp i otrygga hem, människor som inte längre vågar be om hjälp – de försvinner bakom rubrikerna, bakom politiska löften, bakom allt brus.

Vi talar ofta om styrka, om att "stå på sig", men glömmer att inte alla har samma möjlighet att stå. När världen kräver att man ska vara hård för att överleva, blir de mjuka egenskaperna – empati, omtanke, medmänsklighet – plötsligt svagheter. Men det är just de egenskaperna som håller oss mänskliga.

Jag tror att den verkliga styrkan i ett samhälle inte mäts i ekonomisk tillväxt eller teknisk utveckling, utan i hur vi tar hand om de som inte kan försvara sig själva. Ett starkt samhälle skyddar sina sårbara, inte genom ord, utan genom handlingar. Genom att se, lyssna, bry sig.

För om vi förlorar förmågan att känna med andra, om vi slutar reagera när någon far illa – då har vi inte bara förlorat vår trygghet. Då har vi förlorat något mycket större: vår mänsklighet.

Zelda Boudine, 

Ledare för B K R O COSMEA

När orden blir osynliga slag

28 okt. 2025

Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken som syns, inga sår som kan plåstras om. Men den river sönder på insidan. Den börjar ofta tyst – ett ord, en blick, en antydan. "Du överreagerar." "Du minns fel." "Ingen annan skulle stå ut med dig." Till en början kanske man inte ens förstår vad som händer. Man tror att det är ens eget fel, att man borde anstränga sig mer, vara lite snällare, tystare, bättre.

Sakta men säkert försvinner man. Självkänslan, som en gång var självklar, löses upp tills det inte finns något kvar att hålla fast vid. Man börjar tvivla på allt – sina känslor, sina tankar, sitt eget minne. Det är som att leva i ett rum utan speglar, där ens egen bild av sig själv bleknar bort. Och varje gång man försöker stå upp för sig själv blir man nedtryckt igen, med ord som hugger hårdare än någon hand någonsin kunnat.

Det mest förödande är inte skriket, utan tystnaden. Den iskalla tystnaden efter ett gräl, de långa timmarna där skulden växer inom en. Den som blir psykiskt misshandlad lär sig att gå på tå, att läsa av minsta tonfall, att undvika allt som kan väcka ilska. Man blir fånge i sitt eget hem, i sitt eget huvud.

Effekten av den psykiska misshandeln är som en skugga som följer även när man äntligen går därifrån. Den sitter kvar i varje tvivel, varje hjärtslag som rusar när någon höjer rösten. Den lär kroppen att förvänta sig smärta, även när den inte längre finns. Men det finns också något annat där – en tyst styrka.

För när man en dag inser att det inte var ens fel, att kärlek aldrig ska göra ont, då börjar något nytt växa. Det går långsamt, men det växer. Ett litet frö av självkänsla, en röst som viskar: “Jag förtjänar bättre.” Det är början på läkning – inte från det som hände, utan mot att återta sig själv. Och det är den största friheten av alla.

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna - COSMEA Barn och Ungdom

När man blir osynlig

28 okt. 2025

När man blir osynlig

Det finns en särskild sorts ensamhet som inte går att förklara för den som inte känt den. Det är den som kommer när människor ser rakt igenom en, som om man inte ens finns. Mobbning handlar inte bara om ord eller handlingar — det handlar om att långsamt förlora sig själv, när man dag efter dag får höra, eller känna, att man inte duger.

Jag minns hur jag brukade vara glad, hur jag vågade prata och skratta högt. Men efter ett tag började jag vara tystare. Jag försökte smälta in, inte synas, inte väcka uppmärksamhet. För varje gång någon skrattade åt mig, varje gång ingen satte sig bredvid mig, kändes det som om jag försvann lite mer. Jag blev den där personen som alltid gick ensam i korridoren, som försökte se oberörd ut fast hjärtat gjorde ont.

Utsattheten kryper in under huden. Den gör att man börjar tro att man faktiskt är problemet. Man analyserar varje blick, varje ord, försöker hitta fel i sig själv. Till slut vet man inte längre vem man är — bara vem man inte får vara.

Det svåraste var inte de som mobbade. Det var de som såg, men inte sa något. De som tittade bort. Den tystnaden gjorde mest ont. För när ingen säger ifrån, känns det som om alla håller med.

Men det finns också något jag lärt mig. När någon ser en på riktigt – när någon vågar stanna upp och säga “jag ser dig” – då händer något. Det är som om ett ljus tänds i mörkret. Det betyder mer än ord kan beskriva.

Mobbning skapar utsatthet, ja. Men den behöver inte definiera vem man är. Jag har förstått att även om andra försöker ta ifrån en värdet, så kan man sakta, med hjälp av människor som bryr sig, hitta tillbaka till sig själv. Och det är där styrkan börjar – i att våga tro på att man är värd något, trots allt.

COSMEA Barn och ungdom - B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna

Mobbning - Ett sår som aldrig riktigt läker

28 okt. 2025

Mobbning är inte bara hårda ord på skolgården eller utfrysning i klassrummet. Det är inte bara ett slag i korridoren eller viskningar bakom ryggen. Mobbning är ett djupt svek – ett svek mot barnets rätt att känna sig trygg, mot människans rätt att känna sig värdefull.

För den som utsätts blir varje dag en kamp. En kamp mot rädslan för nästa hån, nästa blick, nästa gång någon skrattar när man går förbi. Och det är inte bara i stunden det gör ont. Mobbningen gräver sig in, den lämnar spår som kan följa med genom hela livet.

Konsekvenserna är brutala. Självkänslan krossas, tilliten till andra människor försvinner, och många drabbas av ångest, depression och ensamhet. Vissa barn slutar gå till skolan helt. Andra bär på smärtan i tystnad, och för en del blir trycket till slut så tungt att de inte orkar leva längre.

Och det här är inte överdrivet – det händer här, nu, varje dag. Barn och unga väljer bort sina drömmar, sin framtid och ibland till och med sina liv, på grund av mobbning.

Vi måste förstå att mobbning inte är ett barns problem – det är ett samhällsproblem. Varje gång vi blundar, varje gång vi inte vågar säga ifrån, tillåter vi mobbningen att växa.

Men vi kan också göra skillnad. Genom att lyssna. Genom att ta barns berättelser på allvar. Genom att våga agera – som klasskamrat, som lärare, som förälder, som medmänniska.

Mobbning dödar drömmar. Men omtanke, mod och gemenskap kan rädda liv.

 

B K R O COSMEA - COSMEA Barn och ungdom - COSMEA Kvinna

Förföljelse, kvinnovåld och bristande skydd

28 okt. 2025

Idag vill jag skriva om något som berör oss alla. Om något som inte handlar om enskilda tragedier, utan om ett stort och systematiskt samhällsproblem.
Varje år dödas kvinnor i Sverige av män de har eller har haft en relation med. Dessa kvinnor är döttrar, mödrar, systrar och vänner. Och bakom varje mord finns en historia om rädsla, hot och ofta många rop på hjälp som inte blev hörda.

I genomsnitt dödas 15 till 20 kvinnor i Sverige varje år av en man som de haft en nära relation till. Tusentals kvinnor lever under skyddat boende eller med skyddade personuppgifter, för att de fruktar för sina liv.
Men det här är inte bara siffror – det är liv som släcks, familjer som splittras och barn som växer upp med trauman.

Många av dessa kvinnor utsätts för förföljelse och kontroll även efter att de lämnat relationen. Stalkning, hot, trakasserier och försök att ta makten tillbaka. Förföljelse är inte något man kan ta lätt på – det är en tydlig varningssignal om att våldet kan trappas upp och i värsta fall sluta i mord.

Vi har lagar som ska skydda kvinnor, som kontaktförbud. Men i verkligheten fungerar det alldeles för dåligt.
Alltför få kontaktförbud beviljas. Många kvinnor som senare dödats hade faktiskt sökt kontaktförbud – men fått avslag.
När en kvinna säger att hon är rädd för sitt liv borde det tas på största allvar. Ett kontaktförbud kan bokstavligt talat vara skillnaden mellan liv och död.

När samhället misslyckas lämnas kvinnor ensamma i sin rädsla. Barn blir vittnen eller själva offer för våldet. Och tilliten till polis och rättssystem skadas. Det är ett svek – inte bara mot de enskilda kvinnorna, utan mot oss alla.

Det här handlar också om politik och prioriteringar. Om resurser till polis, socialtjänst och kvinnojourer. Om att lagstiftning och rättssystem måste sätta kvinnors trygghet först.
Vi behöver göra det lättare att få kontaktförbud. Vi behöver elektronisk övervakning för de som bryter mot förbuden. Och vi behöver utbilda alla inom rättsväsendet om våld i nära relationer.
Framför allt behöver vi börja se våld mot kvinnor som det det är – ett av våra största samhällsproblem, och inte något som ska gömmas bakom stängda dörrar.

Zelda Boudine,

Ledare för B K R O COSMEA

 

Tystnaden vi inte får vänja oss vid

28 okt. 2025

En krönika om kvinnors utsatthet

Hon går hem genom staden en sen kväll. Stegen är lätta, men kroppen är spänd. Nycklarna i handen, telefonen nära. Hon vet var gatlyktorna står, vilka gränder hon ska undvika, hur man ser oberörd ut fast hjärtat dunkar. Hon vet det, för hon är kvinna.

Det är en märklig sorts kunskap, den som aldrig skrivs in i några skolböcker. Att inte ta samma väg hem två kvällar i rad. Att skicka ett sms: "Jag är hemma nu." Att le vänligt, men inte för vänligt, för då kan man uppfattas som inbjudande. Att vara artig, men aldrig ge för mycket av sig själv. Att alltid balansera på den där tunna linan mellan att inte provocera och att inte underkasta sig.

Många säger att vi lever i ett jämställt samhälle. Ändå bär kvinnor på erfarenheter som tystas ner, förminskas, eller aldrig ens uttalas högt. Blickarna på bussen som känns som intrång. Kommentaren på arbetsplatsen som ”bara var ett skämt”. Relationen som gradvis gick från kärlek till kontroll, och från kontroll till rädsla.

Det värsta är inte alltid själva händelsen, utan känslan efteråt. Skulden. Skammen. Frågan som gnager: Var det mitt fel? Hade jag kunnat undvika det om jag bara…? Den tystnaden äter sig in i människor, generation efter generation. Döttrar lär sig av mödrar att vara försiktiga. Och män, även de som aldrig skulle skada, lär sig sällan att förstå hur mycket en kvinna alltid måste tänka före, förebygga, förutse.

Men mitt i allt finns också styrkan. Kvinnor som reser sig, berättar, vägrar skämmas. Kvinnor som stöttar varandra i systerskapets varma rum. Kvinnor som tar plats, även när världen vill göra dem små. Och när en kvinna berättar sin historia och blir trodd, när hon får känna att hennes erfarenhet inte var ”för liten” eller ”inte så farlig”, då händer något. Då spricker tystnaden.

Vi måste våga se kvinnors utsatthet för vad den är – inte ett individuellt problem, utan en samhällsfråga. Inte en privat smärta, utan en kollektiv kamp. Och varje gång vi väljer att lyssna istället för att avfärda, att stötta istället för att döma, så drar vi undan en sten ur den mur av tystnad som byggts kring kvinnors liv.

För ingen ska behöva gå hem med nycklarna mellan fingrarna. Ingen ska behöva fråga sig själv om det var hennes fel. Ingen ska behöva vara stark ensam.

 

COSMEA Kvinna - B K R O COSMEA

När ärren inte syns

28 okt. 2025

En krönika om mobbningens spår

Det finns barn som går till skolan med samma känsla som en fånge går in i en cell. Skolan, som borde vara platsen där man växer, skrattar och lär sig om världen, blir istället en arena för överlevnad. Inte för att matteprovet är svårt eller läxhögen är tung, utan för att varje rast blir ett slagfält.

Mobbning. Ett ord som nästan känns för litet för det det egentligen innebär. Det låter som något man kan borsta av sig, men för barnet som står där – ensam, utfryst, hånad – är det hela världen. Blickarna i korridoren. Fnisset bakom ryggen. Den iskalla känslan när ingen vill sitta bredvid i matsalen. Det är inte bara tillfälliga händelser; det blir en berättelse som barnet börjar skriva om sig själv: "Jag är inte värd lika mycket som de andra."

Det som gör mest ont är kanske inte slagen eller orden, utan tystnaden. De vuxna som ser men inte vågar ingripa. De klasskamrater som förstår men som hellre tittar bort. I barnets ögon blir det ett bevis: ingen tycker att jag är värd att försvara.

Och åren går. Barnet blir tonåring. Tonåringen blir vuxen. Men ekot av mobbningen hänger kvar, som en viskning i bakhuvudet. När kollegorna skrattar i fikarummet tänker man: Skrattar de åt mig? När en relation tar slut känns det som en bekräftelse på det man alltid anat: Jag duger inte. Självförtroendet må se intakt ut på ytan, men det inre är fullt av sprickor.

Många som blivit mobbade berättar att de aldrig riktigt lärde sig känna sig trygga, ens när de är omgivna av vänner som älskar dem. Den där känslan av utanförskap har satt sig i nervsystemet. Man blir vaksam, alltid beredd på att någon plötsligt ska dra undan stolen man sitter på – bildligt eller bokstavligt.

Det här är inte en krönika som slutar med ett enkelt recept. Mobbning förstör liv, och det finns inga snabba lösningar. Men det finns en sak vi kan göra: se barnen. På riktigt. Våga fråga, våga bryta in, våga stå kvar. Vi kan välja att vara den vuxne som inte tittar bort. För kanske är det just den blicken, den rösten, den utsträckta handen, som kan skriva om ett barns berättelse om sig själv – från "Jag är ingenting" till "Jag är någon."

COSMEA Barn och Ungdom - B K R O COSMEA- COSMEA Kvinna

Att leva gömd men aldrig fri

28 okt. 2025

En krönika om livet med skyddad identitet

- När samhället sviker sitt löfte om trygghet

Det sägs ibland att svenskar är världsmästare på att lita på systemet. Men vad händer när systemet sviker oss, just när vi behöver det som mest? När jag tänker tillbaka på de där första dagarna med skyddad identitet, känns det nästan som om någon tryckt på en pausknapp för hela mitt liv. Plötsligt skulle allt förändras — utan att jag själv fått välja.

En tillvaro i ständig skugga

Att leva med skyddad identitet låter kanske som ett skyddsnät, men verkligheten är något helt annat. Visst, en ny adress, ibland till och med ett nytt namn — men det är långt ifrån ett nytt liv. Minsta kontakt med myndigheter, sjukvård eller skola innebär en påminnelse om att jag inte är som andra. Många gånger har jag fått höra att ”systemet är säkert”, men hur kan man känna sig trygg när ens adress gång på gång slinker ut genom springorna, ibland på grund av ren slarv eller okunskap?

Dubbel identitet – dubbel börda

Det som sällan nämns är hur identiteten — den där innersta kärnan av vem man är — sakta urholkas. Man lever två liv: det officiella, där namnet knappt känns som ens eget, och det inre, där rädslan är en ständig följeslagare. Varje nytt möte med en okänd tjänsteman, varje gång någon ringer från okänt nummer, är som att gå på nålar. ”Tänk om de glömt att skydda min information?” Den tanken gnager, dag ut och dag in.

Systemfel och misstro

Samhället har skapat regler och rutiner för skyddad identitet, men de håller inte tätt. Journaler skickas fel, adresser avslöjas av misstag — ibland för att någon inte förstått allvaret, ibland för att systemen är för krångliga eller för gamla. Man känner sig som en post i ett Excel-ark, inte som en människa av kött och blod. Och trots alla löften om sekretess och säkerhet, är det ofta den drabbade som får ta smällen när något går snett.

Friheten som försvann

Det är märkligt, men det är först när friheten rycks ifrån en som man förstår dess värde. Att inte kunna posta bilder på sina barn, att aldrig våga berätta var man bor, att alltid behöva vara vaksam. Små vardagliga saker, som att hämta ut ett paket eller boka tid hos tandläkaren, blir plötsligt stora projekt, laddade med oro. Många lever med känslan av att hela tiden behöva se sig över axeln — för när samhället inte klarar sitt löfte om skydd, är det bara en själv och rädslan kvar.

När ansvaret läggs på den utsatta

Det är ironiskt att det är den utsatta som förväntas vara mest vaksam och förstå systemets snårighet. Missar någon annan sitt ansvar, är det lätt att skylla på den som lever med skyddad identitet: ”Du borde ha gjort si eller så.” Men är det verkligen rimligt? Ska inte det yttersta ansvaret ligga hos ett samhälle som säger sig vilja skydda sina mest hotade medborgare?

En uppmaning om förändring

Vi måste våga prata om det här. Om hur det är att leva som jagad i sitt eget land, samtidigt som samhället gång på gång misslyckas med sitt uppdrag. Det behövs både mod och handling för att se till att ingen ska behöva välja mellan trygghet och frihet. För vi är många som fortfarande väntar på att det svenska skyddsnätet ska hålla tätt – och på att få känna oss som hela människor igen, inte bara som ett skyddsobjekt i systemet.

Kvinnomisshandel

28 okt. 2025

Vad är kvinnomisshandel?

Kvinnomisshandel är ett samlingsbegrepp för olika former av våld som riktas mot kvinnor, oftast i nära relationer. Det kan handla om fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt våld. I många fall sker övergreppen i hemmet, vilket gör att våldet kan pågå under lång tid utan att omgivningen märker något.

Olika former av våld

• Fysiskt våld: Slag, sparkar, stryptag, knuffar eller annan kroppslig skada.

• Psykiskt våld: Hot, kränkningar, förnedring, kontroll, svartsjuka och isolering från familj och vänner.

• Sexuellt våld: Påtvingade sexuella handlingar, övergrepp eller våldtäkt inom relationen.

• Ekonomiskt våld: Kontroll över pengar, att hindra kvinnan från att arbeta eller att mannen tar hennes resurser.

Konsekvenser

Våldet får både fysiska och psykiska följder. Kvinnor kan drabbas av skador, men även av långvarig psykisk ohälsa som depression, ångest, sömnproblem och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Barn som växer upp i familjer där kvinnomisshandel förekommer påverkas också negativt – även om de inte själva utsätts för slag.

Omfattning i Sverige

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäls varje år tiotusentals fall av misshandel mot kvinnor. Trots det uppskattar forskare att mörkertalet är mycket stort, eftersom många kvinnor inte vågar eller orkar anmäla på grund av rädsla, skam eller beroende av mannen.

Lagstiftning

Sedan 1998 finns brottet grov kvinnofridskränkning i svensk lagstiftning. Det innebär att upprepade kränkningar mot en kvinna i en nära relation kan bedömas som ett särskilt brott, även om de enskilda handlingarna inte är grova var för sig. Sverige har också ratificerat internationella avtal, som Europarådets Istanbulkonvention, för att stärka skyddet för kvinnor mot våld.

Samhällets stöd och förebyggande arbete

Det finns kvinnojourer, skyddade boenden och stödorganisationer, såsom BKRO NOVA och NOVA Kvinna,  som arbetar för att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Socialtjänsten har ansvar att erbjuda stöd och skydd, och polisen kan ingripa för att stoppa pågående våld.
På ett samhälleligt plan handlar det förebyggande arbetet om att öka jämställdheten, förändra destruktiva normer kring maskulinitet och våld, samt att utbilda yrkesgrupper som möter våldsutsatta kvinnor.

 

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna

När samhället misslyckas i skyddet av utsatta barn, unga och kvinnor

28 okt. 2025

Inledning

Samhället har ett grundläggande ansvar att skydda de mest utsatta medborgarna. Barn, unga och kvinnor som utsätts för våld eller övergrepp befinner sig i en särskilt sårbar situation och är ofta beroende av myndigheter för skydd och stöd. Trots lagar, skyddsnät och organisationer sker det återkommande fall där samhället brister i sitt ansvar. Dessa misslyckanden får ofta allvarliga konsekvenser för de drabbade, ibland med dödlig utgång.

---

Former av samhälleliga misslyckanden

1. Bristande anmälningar och tidig upptäckt

   • Personal inom skola, förskola och vård har anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa. Trots detta händer det att varningssignaler ignoreras eller inte tas på allvar.

   • Många barn och kvinnor som utsatts för våld har tidigare sökt hjälp utan att få den respons som behövdes.

2. Otillräckligt skydd

   • Socialtjänsten kan besluta om skyddat boende eller placering, men i vissa fall sker inte detta i tid.

   • Det finns fall där kvinnor har mördats av en tidigare partner trots att de anmält hot och fått kontaktförbud beviljat. Kontaktförbudet har då inte följts upp eller övervakats effektivt.

3. Samordningsproblem mellan myndigheter

   • Polis, socialtjänst, sjukvård och rättsväsende behöver ofta samarbeta. När informationsutbyte eller samverkan brister, riskerar viktiga varningssignaler att falla mellan stolarna.

   • Exempel är barn som återförts till våldsamma föräldrar på grund av bristande samordning mellan domstolar och socialtjänst.

4. Brist på resurser och kompetens

   • Socialtjänsten och kvinnojourer vittnar ofta om för höga arbetsbelastningar och för lite personal. Detta leder till att ärenden inte får den uppmärksamhet som krävs.

   • Brist på utbildning kring hedersrelaterat våld, psykiskt våld eller digitalt våld kan göra att utsatta inte får rätt stöd.

5. Rättssystemets utmaningar

   • Rättsprocesser kan bli långa och påfrestande för utsatta barn och kvinnor. Många orkar inte vittna eller dra sina fall vidare.

   • Det är också vanligt att beviskraven är svåra att uppfylla i fall av psykiskt eller sexuellt våld, vilket kan leda till att förövare går fria.

---

Konsekvenser av misslyckanden

När samhället inte lyckas ge tillräckligt skydd kan konsekvenserna bli förödande:

• Barn fortsätter att leva i miljöer präglade av våld och försummelse, vilket påverkar deras hela framtid.

• Unga som inte får rätt stöd kan hamna i destruktiva miljöer, utveckla psykisk ohälsa eller utsättas för utnyttjande.

• Kvinnor som inte skyddas riskerar att utsättas för upprepat våld, och i värsta fall dödligt våld.

• Förtroendet för myndigheter urholkas när människor ser att varningar inte tas på allvar.

---

Strukturella orsaker

Bakom dessa misslyckanden finns ofta djupare samhällsproblem:

• Ojämställdhet: Kvinnors underordning i relationer är en viktig bakgrundsfaktor till våld i nära relationer.

• Tabun och tystnadskultur: Barn vågar ofta inte berätta av rädsla för att inte bli trodda eller för att familjen ska splittras.

• Resursfördelning: Välfärdssystemet är ibland underfinansierat, vilket gör att socialtjänst och stödorganisationer inte kan ge tillräckligt stöd.

---

Vägar framåt – vad kan förbättras?

För att undvika framtida misslyckanden krävs flera åtgärder:

• Stärkt samverkan mellan polis, socialtjänst, vård och skola.

• Mer resurser till skyddat boende, kvinnojourer och barnahus.

• Bättre uppföljning av kontaktförbud och hotbildsbedömningar.

• Utbildning av yrkesverksamma inom vård, skola och rättsväsende kring våldets olika uttryck.

• Ett långsiktigt arbete med jämställdhet och barnrättsperspektiv i hela samhället.

---

Avslutning

När samhället misslyckas med att skydda barn, unga och kvinnor är det inte enbart en individuell tragedi, utan också ett systemfel. Varje fall av misshandel, övergrepp eller död som hade kunnat förhindras är ett tecken på att skyddsnätet brustit. Att bygga ett tryggare samhälle handlar därför inte bara om lagar och resurser, utan också om att våga se, lyssna och agera i tid.

 

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna - COSMEA Barn och Ungdom

Barnmisshandel och andra övergrepp

28 okt. 2025

Vad är barnmisshandel?

Barnmisshandel innebär att ett barn utsätts för våld, kränkningar eller försummelse av en vuxen. Det kan ske i hemmet, i skolan eller på andra platser där barnet borde vara tryggt. Barnmisshandel kan ta många former, både synliga och osynliga, och får ofta långvariga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling.

Olika former av barnmisshandel och övergrepp

• Fysiskt våld: Slag, sparkar, knuffar, brännskador eller andra handlingar som orsakar fysisk smärta eller skada.

• Psykiskt våld: Hot, hån, nedvärdering, isolering, att skrämma barnet eller att systematiskt bryta ner barnets självkänsla.

• Sexuella övergrepp: När en vuxen eller äldre ungdom tvingar eller lockar barnet till sexuella handlingar. Det kan handla om allt från blottning och att barnet tvingas titta på pornografi till sexuella beröringar eller våldtäkt.

• Vanvård/försummelse: När barnets grundläggande behov inte tillgodoses, till exempel brist på mat, kläder, hygien, trygghet eller tillsyn.

• Hedersrelaterat våld och förtryck: När barn utsätts för kontroll, hot, våld eller tvångsgifte för att upprätthålla familjens eller släktens "heder".

• Ekonomiskt utnyttjande: När barn tvingas arbeta, tigga eller utnyttjas för ekonomisk vinning, ibland kopplat till människohandel.

Konsekvenser för barn

Barn som utsätts för misshandel eller övergrepp riskerar allvarliga skador både fysiskt och psykiskt. De kan utveckla:

• Ångest, depression eller PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

• Svårigheter i skolan, koncentrationsproblem och försämrade resultat.

• Störningar i anknytning och tillit, vilket kan påverka relationer i vuxen ålder.

• Risk för självskadebeteende eller missbruk.
  Fysiskt våld kan också leda till bestående kroppsskador och i värsta fall dödsfall.

Omfattning

Enligt UNICEF och WHO är barnmisshandel ett globalt problem. Miljontals barn utsätts varje år, ofta i det tysta. I Sverige anmäls årligen tusentals fall av barnmisshandel, men mörkertalet är stort eftersom många barn inte vågar eller kan berätta om vad de utsätts för.

Lagar och barns rättigheter

I Sverige är all form av barnaga förbjuden sedan 1979 – Sverige var först i världen med ett förbud mot att slå barn. Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, slår fast att alla barn har rätt till skydd mot våld, övergrepp och utnyttjande.
Socialtjänsten är skyldig att agera när det finns misstanke om att ett barn far illa, och skolpersonal, vårdpersonal och andra som arbetar med barn har anmälningsplikt.

Samhällets stöd och förebyggande arbete

• Socialtjänsten: Kan erbjuda skydd, stödinsatser och placering i familjehem eller HVB-hem.

• Barnahus: En samverkansmodell där polis, socialtjänst, åklagare och vårdpersonal samarbetar för att hjälpa barn som misstänks ha utsatts för brott.

• Stödorganisationer: BRIS (Barnens Rätt i Samhället), Rädda Barnen och andra ideella organisationer erbjuder stödlinjer och hjälp till barn.

• Förebyggande arbete: Handlar om att öka kunskap i samhället, stärka föräldraskap, tidigt upptäcka riskfaktorer och minska tabun kring att prata om våld och övergrepp.

  Vad är barnmisshandel?

  Barnmisshandel innebär att ett barn utsätts för våld, kränkningar eller försummelse av en vuxen. Det kan ske i hemmet, i skolan eller på andra platser där barnet borde vara tryggt. Barnmisshandel kan ta många former, både synliga och osynliga, och får ofta långvariga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling.

  Olika former av barnmisshandel och övergrepp

  • Fysiskt våld: Slag, sparkar, knuffar, brännskador eller andra handlingar som orsakar fysisk smärta eller skada.

  • Psykiskt våld: Hot, hån, nedvärdering, isolering, att skrämma barnet eller att systematiskt bryta ner barnets självkänsla.

  • Sexuella övergrepp: När en vuxen eller äldre ungdom tvingar eller lockar barnet till sexuella handlingar. Det kan handla om allt från blottning och att barnet tvingas titta på pornografi till sexuella beröringar eller våldtäkt.

  • Vanvård/försummelse: När barnets grundläggande behov inte tillgodoses, till exempel brist på mat, kläder, hygien, trygghet eller tillsyn.

  • Hedersrelaterat våld och förtryck: När barn utsätts för kontroll, hot, våld eller tvångsgifte för att upprätthålla familjens eller släktens "heder".

  • Ekonomiskt utnyttjande: När barn tvingas arbeta, tigga eller utnyttjas för ekonomisk vinning, ibland kopplat till människohandel.

  Konsekvenser för barn

  Barn som utsätts för misshandel eller övergrepp riskerar allvarliga skador både fysiskt och psykiskt. De kan utveckla:

  • Ångest, depression eller PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

  • Svårigheter i skolan, koncentrationsproblem och försämrade resultat.

  • Störningar i anknytning och tillit, vilket kan påverka relationer i vuxen ålder.

  • Risk för självskadebeteende eller missbruk.
    Fysiskt våld kan också leda till bestående kroppsskador och i värsta fall dödsfall.

  Omfattning

  Enligt UNICEF och WHO är barnmisshandel ett globalt problem. Miljontals barn utsätts varje år, ofta i det tysta. I Sverige anmäls årligen tusentals fall av barnmisshandel, men mörkertalet är stort eftersom många barn inte vågar eller kan berätta om vad de utsätts för.

  Lagar och barns rättigheter

  I Sverige är all form av barnaga förbjuden sedan 1979 – Sverige var först i världen med ett förbud mot att slå barn. Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, slår fast att alla barn har rätt till skydd mot våld, övergrepp och utnyttjande.
  Socialtjänsten är skyldig att agera när det finns misstanke om att ett barn far illa, och skolpersonal, vårdpersonal och andra som arbetar med barn har anmälningsplikt.

  Samhällets stöd och förebyggande arbete

  • Socialtjänsten: Kan erbjuda skydd, stödinsatser och placering i familjehem eller HVB-hem.

  • Barnahus: En samverkansmodell där polis, socialtjänst, åklagare och vårdpersonal samarbetar för att hjälpa barn som misstänks ha utsatts för brott.

Vad är barnmisshandel?

Barnmisshandel innebär att ett barn utsätts för våld, kränkningar eller försummelse av en vuxen. Det kan ske i hemmet, i skolan eller på andra platser där barnet borde vara tryggt. Barnmisshandel kan ta många former, både synliga och osynliga, och får ofta långvariga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling.

Olika former av barnmisshandel och övergrepp

• Fysiskt våld: Slag, sparkar, knuffar, brännskador eller andra handlingar som orsakar fysisk smärta eller skada.

• Psykiskt våld: Hot, hån, nedvärdering, isolering, att skrämma barnet eller att systematiskt bryta ner barnets självkänsla.

• Sexuella övergrepp: När en vuxen eller äldre ungdom tvingar eller lockar barnet till sexuella handlingar. Det kan handla om allt från blottning och att barnet tvingas titta på pornografi till sexuella beröringar eller våldtäkt.

• Vanvård/försummelse: När barnets grundläggande behov inte tillgodoses, till exempel brist på mat, kläder, hygien, trygghet eller tillsyn.

• Hedersrelaterat våld och förtryck: När barn utsätts för kontroll, hot, våld eller tvångsgifte för att upprätthålla familjens eller släktens "heder".

• Ekonomiskt utnyttjande: När barn tvingas arbeta, tigga eller utnyttjas för ekonomisk vinning, ibland kopplat till människohandel.

Konsekvenser för barn

Barn som utsätts för misshandel eller övergrepp riskerar allvarliga skador både fysiskt och psykiskt. De kan utveckla:

• Ångest, depression eller PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

• Svårigheter i skolan, koncentrationsproblem och försämrade resultat.

• Störningar i anknytning och tillit, vilket kan påverka relationer i vuxen ålder.

• Risk för självskadebeteende eller missbruk.
  Fysiskt våld kan också leda till bestående kroppsskador och i värsta fall dödsfall.

Omfattning

Enligt UNICEF och WHO är barnmisshandel ett globalt problem. Miljontals barn utsätts varje år, ofta i det tysta. I Sverige anmäls årligen tusentals fall av barnmisshandel, men mörkertalet är stort eftersom många barn inte vågar eller kan berätta om vad de utsätts för.

Lagar och barns rättigheter

I Sverige är all form av barnaga förbjuden sedan 1979 – Sverige var först i världen med ett förbud mot att slå barn. Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, slår fast att alla barn har rätt till skydd mot våld, övergrepp och utnyttjande.
Socialtjänsten är skyldig att agera när det finns misstanke om att ett barn far illa, och skolpersonal, vårdpersonal och andra som arbetar med barn har anmälningsplikt.

Samhällets stöd och förebyggande arbete

• Socialtjänsten: Kan erbjuda skydd, stödinsatser och placering i familjehem eller HVB-hem.

• Barnahus: En samverkansmodell där polis, socialtjänst, åklagare och vårdpersonal samarbetar för att hjälpa barn som misstänks ha utsatts för brott.

• Stödorganisationer: BRIS (Barnens Rätt i Samhället), Rädda Barnen och andra ideella organisationer erbjuder stödlinjer och hjälp till barn.

• Förebyggande arbete: Handlar om att öka kunskap i samhället, stärka föräldraskap, tidigt upptäcka riskfaktorer och minska tabun kring att prata om våld och övergrepp.

  Vad är barnmisshandel?

  Barnmisshandel innebär att ett barn utsätts för våld, kränkningar eller försummelse av en vuxen. Det kan ske i hemmet, i skolan eller på andra platser där barnet borde vara tryggt. Barnmisshandel kan ta många former, både synliga och osynliga, och får ofta långvariga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling.

  Olika former av barnmisshandel och övergrepp

  • Fysiskt våld: Slag, sparkar, knuffar, brännskador eller andra handlingar som orsakar fysisk smärta eller skada.

  • Psykiskt våld: Hot, hån, nedvärdering, isolering, att skrämma barnet eller att systematiskt bryta ner barnets självkänsla.

  • Sexuella övergrepp: När en vuxen eller äldre ungdom tvingar eller lockar barnet till sexuella handlingar. Det kan handla om allt från blottning och att barnet tvingas titta på pornografi till sexuella beröringar eller våldtäkt.

  • Vanvård/försummelse: När barnets grundläggande behov inte tillgodoses, till exempel brist på mat, kläder, hygien, trygghet eller tillsyn.

  • Hedersrelaterat våld och förtryck: När barn utsätts för kontroll, hot, våld eller tvångsgifte för att upprätthålla familjens eller släktens "heder".

  • Ekonomiskt utnyttjande: När barn tvingas arbeta, tigga eller utnyttjas för ekonomisk vinning, ibland kopplat till människohandel.

  Konsekvenser för barn

  Barn som utsätts för misshandel eller övergrepp riskerar allvarliga skador både fysiskt och psykiskt. De kan utveckla:

  • Ångest, depression eller PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

  • Svårigheter i skolan, koncentrationsproblem och försämrade resultat.

  • Störningar i anknytning och tillit, vilket kan påverka relationer i vuxen ålder.

  • Risk för självskadebeteende eller missbruk.
    Fysiskt våld kan också leda till bestående kroppsskador och i värsta fall dödsfall.

  Omfattning

  Enligt UNICEF och WHO är barnmisshandel ett globalt problem. Miljontals barn utsätts varje år, ofta i det tysta. I Sverige anmäls årligen tusentals fall av barnmisshandel, men mörkertalet är stort eftersom många barn inte vågar eller kan berätta om vad de utsätts för.

  Lagar och barns rättigheter

  I Sverige är all form av barnaga förbjuden sedan 1979 – Sverige var först i världen med ett förbud mot att slå barn. Barnkonventionen, som sedan 2020 är svensk lag, slår fast att alla barn har rätt till skydd mot våld, övergrepp och utnyttjande.
  Socialtjänsten är skyldig att agera när det finns misstanke om att ett barn far illa, och skolpersonal, vårdpersonal och andra som arbetar med barn har anmälningsplikt.

  Samhällets stöd och förebyggande arbete

  • Socialtjänsten: Kan erbjuda skydd, stödinsatser och placering i familjehem eller HVB-hem.

  • Barnahus: En samverkansmodell där polis, socialtjänst, åklagare och vårdpersonal samarbetar för att hjälpa barn som misstänks ha utsatts för brott.

  • Stödorganisationer:  BKRO NOVA, NOVA Barn, BRIS (Barnens Rätt i Samhället), Rädda Barnen och andra ideella organisationer erbjuder stödlinjer och hjälp till barn.

  • Förebyggande arbete: Handlar om att öka kunskap i samhället, stärka föräldraskap, tidigt upptäcka riskfaktorer och minska tabun kring att prata om våld och övergrepp.
     

  • Förebyggande arbete: Handlar om att öka kunskap i samhället, stärka föräldraskap, tidigt upptäcka riskfaktorer och minska tabun kring att prata om våld och övergrepp.

 

Att leva som barn och ung i en utsatt livssituation

28 okt. 2025

När livet är tufft redan från start

- Att leva som barn och ung i en utsatt livssituation

- En krönika om vardagens utmaningar och styrka under svåra omständigheter

Att vara barn eller ungdom borde handla om lek, skratt och drömmar om framtiden. Men för många i Sverige är verkligheten en helt annan. Det kan vara ont om pengar, bråk hemma, oro för morgondagen eller att tvingas ta ansvar långt innan man egentligen borde. Att växa upp i en utsatt livssituation är som att stå på ett halt golv – man vågar nästan aldrig slappna av, rädd att förlora balansen.

Vardagen – mer än bara läxor och fritidsaktiviteter

För den som växer upp under svåra förhållanden är vardagen något helt annat än för kompisarna i klassen. Istället för att fundera på vilken sport man ska prova till hösten, handlar tankarna om hur man ska få pengarna att räcka till mat eller om mamma ska gråta ikväll igen. Många barn lär sig tidigt att läsa av stämningar hemma; de blir experter på att undvika konflikter och att ta hand om syskonen när de vuxna inte orkar.

Skolan – en fristad eller ytterligare en kamp?

Skolan kan vara både en tillflyktsort och en plats där utsattheten blir extra tydlig. För vissa är det här man får vara sig själv, kanske till och med äta sig mätt. Men det är också där man märker att man sticker ut, att kläderna inte är som alla andras eller att man inte kan följa med på klassresan. Det är lätt att känna sig både ensam och utanför, även bland hundratals andra elever.

Drömmar under press

Trots allt är det många som drömmer stort. Jag har träffat ungdomar som drömmer om att bli läkare, konstnärer eller fotbollsproffs – men som samtidigt vet att det är en lång väg dit, fylld av hinder som andra kanske aldrig ens behöver tänka på. Ordspråket "man måste smida medan järnet är varmt" får en helt ny innebörd när varje dag handlar om att försöka ta vara på de få möjligheter som dyker upp.

Styrkan som byggs i det tysta

Det finns en otrolig styrka hos barn och unga som växer upp i svåra omständigheter. Den sortens styrka som inte syns på utsidan, men som märks när livet kräver lite extra mod. De lär sig att ta ansvar, att hitta lösningar och att stå ut med saker som många vuxna hade haft svårt för. Och ibland, mitt i allt det jobbiga, finns vänskap, skratt och små stunder av lättnad – som en varm filt när det blåser kallt.

Vad kan vi göra?

För oss vuxna – som BKRO COSMEA, COSMEA Barn och Ungdom, COSMEA Kvinna, , BRIS, Rädda Barnen, lärare, grannar, vänner, politiker – handlar det om att se, lyssna och våga fråga. Att sträcka ut en hand, ge stöd och visa att man bryr sig, även om man själv inte kan lösa allt. För ett barn i utsatthet kan ett vänligt ord, ett erbjudande om läxhjälp eller bara känslan av att någon ser en göra all skillnad i världen.

Att leva som barn och ung i en utsatt livssituation är att hela tiden navigera mellan hopp och oro, mellan att vilja vara som alla andra och att kämpa med saker ingen borde behöva kämpa med. Men det är också att utveckla en styrka och uthållighet som ingen kan ta ifrån en. Och någonstans där, mitt i det svåra, finns alltid en möjlighet till förändring – om vi hjälps åt.

B K R O COSMEA - COSMEA Barn och Ungdom - COSMEA Kvinna

En krönika om rättigheter, samhälle och lag

28 okt. 2025

Om kvinnor, barn och ungdomars kamp för trygghet och rättvisa

Ibland känns det som att samhället står och stampar, att vi tar två steg fram och ett tillbaka när det gäller att skydda våra mest utsatta. Det sägs att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men det betyder inte att alla, oavsett kön eller ålder, alltid får den skydd de har rätt till. Det blir tydligt när man ser på situationen för kvinnor, barn och ungdomar – de som ofta är de mest sårbara i vårt samhälle.

Vad säger lagen?

Lagen är tydlig, åtminstone på pappret. Brottsbalken, Socialtjänstlagen och Barnkonventionen (numera svensk lag) ger ett robust skydd för barn och unga – och förstärker skyddet för kvinnor som utsätts för våld och övergrepp. En grundläggande princip är att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet. Myndigheter, domstolar och socialtjänst har ett tungt ansvar att agera när ett barn far illa. Samtidigt finns det särskilda regler om kvinnofrid, sexuella övergrepp, och våld i nära relationer som ska underlätta för kvinnor att få rättvisa, skydd och stöd.

Men mellan lagens bokstav och verklighetens praktik kan det finnas oceaner av skillnad. Det hjälper inte alltid att en rättighet finns om ingen ser när något händer, eller om den som är utsatt inte vågar eller kan berätta.

Att vara kvinna – mellan raderna i lagen

Kvinnor som utsätts för våld i hemmet har teoretiskt starkt skydd. Det finns kvinnofridsbrott, kontaktförbud och skyddade boenden. Men för att lagen ska ge skydd krävs det ofta att brottet anmäls, att någon orkar berätta, att bevis kan samlas in och att rättsväsendet faktiskt prioriterar ärendet. Där brister det fortfarande för många. Rättegångar kan dra ut på tiden, och förövare döms kanske inte alltid till fängelse. Känslan av att stå ensam mot systemet är dessvärre fortfarande en verklighet för många kvinnor.

Barn och ungdomar – skyddade men ändå utsatta

Barn har rätt att växa upp utan våld, övergrepp eller försummelse. Skolor och socialtjänsten är skyldiga att agera vid misstanke om att något är fel. Det finns anmälningsplikt för yrkesverksamma, och barn får numera höras i rättsliga processer på ett mer respektfullt sätt än förr. Men verkligheten är att många barn fortfarande lever i tystnad. Rädsla, lojalitet med föräldrar eller brist på kunskap om sina rättigheter gör att barn inte alltid får den hjälp de behöver. Ungdomar som hamnar snett riskerar dessutom att stigmatiseras istället för att få stöd.

Vad återstår att göra?

Lagen ger ramar – men det är vi som fyller dem med innehåll. Det krävs mod att lyssna, att våga fråga om någon verkar må dåligt, och att ta orosanmälningar på allvar. Förändring sker inte bara i lagboken, utan varje gång vi ser den utsatta och väljer att inte titta bort.

Kanske är det rent av som man säger: "Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn" – eller för att skydda någon som är svag. Det handlar om att ta sitt ansvar som medmänniska. För om lagen står för rättvisa, så är det vi som står för värmen, omtanken och civilkuraget.

Så nästa gång du ser någon som verkar behöva hjälp – glöm inte att lagen är på deras sida. Och du kan göra skillnad. Det är så vi tillsammans bygger det samhälle vi vill ha, där utsatthet inte blir en livsdom, utan en situation vi tillsammans kan förändra.

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna - COSMEA Barn och ungdom

Att vara en kvinna med barn i en våldsutsatt miljö

28 okt. 2025

När ljuset släcks – livet som kvinna i våldets skugga

Att vara kvinna med barn i en våldsutsatt miljö

En krönika om vardagens kamp mot våld och utsatthet

Att vara kvinna och mamma borde vara förknippat med trygghet, glädje och framtidstro. Det borde handla om att ge sitt barn kärlek, låta dem växa och möta världen. Men för alltför många kvinnor är verkligheten istället präglad av rädsla, oro och ständig vaksamhet. Livet i en våldsutsatt miljö stänger ute ljuset, och kvar finns ett mörker fyllt av hot, kontroll och maktlöshet.

Ekonomisk utsatthet – när friheten tas ifrån dig krona för krona

I många relationer används pengar som ett vapen. Förövaren kan kontrollera ekonomi, förvägra tillgång till bankkonto, tvinga kvinnan att redovisa varje utgift eller lägga beslag på hennes lön. Plötsligt är vardagliga saker som att köpa mat eller kläder till barnen en fråga om tillstånd och förhandling snarare än en självklarhet. Ekonomisk utsatthet är inte bara siffror på ett konto – det är att ständigt leva med känslan av att vara beroende av någon som kan ta allt ifrån dig när som helst.

Fysisk utsatthet – smärtan som inte syns

Fysisk våld är sällan en isolerad händelse. Det börjar ofta med en knuff, ett hårt grepp, och eskalerar till slag, stryptag eller andra övergrepp. Att leva med barn i denna miljö innebär att ständigt försöka skydda dem, förklara blåmärken och försöka dölja skräcken i blicken. Hemmet, som borde vara en fristad, förvandlas till ett fängelse där varje ljud kan vara en föraning om nästa attack.

Psykisk utsatthet – när självkänslan bryts ner bit för bit

Fysiskt våld lämnar blåmärken, men det psykiska våldet skapar sår som är desto svårare att läka. Det kan handla om hot, nedlåtande kommentarer, manipulation, isolering och kontroll av sociala kontakter. Sakta men säkert bryts självkänslan ner. Till slut börjar många kvinnor tro på det de får höra – att de inte duger, att de förtjänar sitt öde eller att ingen skulle tro dem om de berättade.

Social utsatthet – ensamhet mitt i mängden

Att leva med våld innebär ofta att förövaren skär av alla sociala band. Det kan vara genom att förbjuda kontakt med familj och vänner, kontrollera samtal, läsa meddelanden eller sabotera för kvinnan att delta i aktiviteter utanför hemmet. Den sociala isoleringen förstärker känslan av ensamhet och maktlöshet. Även i ett rum fullt av människor kan en våldsutsatt kvinna känna sig helt ensam.

Barnen – de osynliga offren

Barnen är ofta de tysta vittnena till våldet. De ser, hör och känner långt mer än vuxna tror. Många gånger tar de på sig skulden, försöker skydda mamman eller lär sig tidigt att läsa av stämningen för att undvika konflikt. Deras barndom präglas av oro, stress och rädsla – och konsekvenserna kan följa dem långt upp i vuxen ålder.

Utvägen – hopp som glimmar trots allt

Trots att våld och utsatthet kan kännas övermäktigt finns det alltid en väg ut. Samhället erbjuder stöd, och det finns andra kvinnor som har tagit sig igenom och funnit styrka. Det första steget är ofta det svåraste – att våga berätta, att söka hjälp, att tro på att livet kan vara annorlunda. Och för varje kvinna som bryter tystnaden och får stöd blir världen lite ljusare.

Så låt oss lyssna, stötta och tro på de kvinnor och barn som varje dag lever i våldets skugga. Deras kamp är vår gemensamma uppgift – för ingen ska behöva leva i rädsla. Livet ska få levas i trygghet, frihet och med modet att hoppas, även när ljuset tillfälligt slocknar.

B K R O COSMEA - COSMEA Kvinna